Huvudmeny

Uppleva och göra

twitter

Yvonne paddlar genom Lagans gömda historia

Yvonne sökte en utmaning utöver kontorsjobbet och vardagslivet – och fann den i en kanot längs med åarna runt Vaggeryd.

Vardagslivet har sina för- och nackdelar. Som kontorsarbetande i Skillingaryd kände Yvonne Frank Ljungberg att hon hade fått för mycket av det goda. Hon behövde motion, och en rejäl utmaning i sitt liv.

Jag fick barn när jag var 21 år och har nästan aldrig utmanat mig själv, utan oftast har jag gjort saker tillsammans med min man. Det har gjort att jag alltid har haft hjälp när jag har behövt det. Därför kände jag att det var dags för mig att försätta mig i en ny situation, säger Yvonne.

Förra sommaren fann hon det perfekta botemedlet för sig själv. Efter att ha spenderat kvällar med att studera fornnordiska kartor och fornlämningar, såg hon att många av dessa fornlämningar fanns samlade kring Vaggeryds sjöar och åar. När hon sedan lämnade kontoret för sommarsemester hade hon därför bestämt sig. Hon skulle bege sig ut på en kanotresa.

Yvonnes kanot under färden.

Resan börjar

Yvonne ringde till sin svärmor som hyr ut kanoter i Svenarum och lånade den minsta kanoten hon kunde hitta. Kanoten sjösatte hon bortanför gården i Stigamo, och började paddla iväg. Alldeles ensam, och med sikte på en lång resa nerför Lagan, som skulle ta flera dagars paddlande. Det var helt olikt något hon gjort tidigare. Hon beskriver sig själv som ”harig” vanligtvis – och van vid att alltid ha människor omkring sig.

Det viktigaste för mig var bara att komma nära naturen, målet var att ”bara vara”,
säger Yvonne.

Orörd natur

Rutten, som var planerad utmed fornlämningarna, skulle hålla vad den lovade. Yvonne fann sig snart i en kanot som gled fram genom en stilla flodbädd av gula näckrosor, och fjärilar luften omkring henne i en mångfald som hon inte tidigare sett.

Det var en orörd natur där människor vanligtvis inte vistas. På kvällen stannade jag vid Krokavadet, lutade ryggen mot en fornlämning och tog en fika. Det var nästan lite meditativt, säger Yvonne.

Ibland fick hon leta länge för att hitta de gömda fornminnena längs ån. Stenar och ruiner gömmer sig lätt i skogar som inte ofta får besök.

Tuff utmaning

Men den orörda naturen i Vaggeryd kom också med ett pris. Stockar och träd hade lagt sig över ån, och under en särskilt tuff sträcka fick Yvonne stanna ofta för att dra kanoten över stockarna.

I sex timmar kämpade jag mig fram och jag lyfte säkert kanoten över hundra träd. Jag undrade om det någonsin skulle ta slut, säger hon.Vid ett tillfälle hamnade jag i en återvändsgränd med gyttja och en två meter hög av stockar som blockerade ån. När jag såg vildsvinsspår i leran och hörde dem springa i vassen blev jag rädd. Då hoppade jag upp på stockarna och ringde min man, säger Yvonne och skrattar av minnet.

Efter att ha pratat i telefonen kunde hon ta sig förbi stockarna och fortsätta framåt. Under sin färd var hon noga med att lägga upp sina upplevelser på sociala medier. Dels för att dela sina erfarenheter, men också för att försäkra sina nära om att hon var okej. Men resan skulle visa sig bli ännu tuffare. I höjd med Sandsjön blev motvinden hårdare och Yvonne beslutade sig för att ge upp.

Då kände jag mig nöjd och utvilad. Det räckte med fyra dagar ute. Men redan då tänkte jag att jag kanske fortsätter nästa sommar i stället.

Fortsättning följer

Utmaningen som Yvonne satte för sig själv gav henne mer förmåga att uppskatta det som finns nära. Hon menar att det ofta handlar om att se ”det lilla” i omgivningen omkring sig.

Jag minns tillbaka på det som en underbar upplevelse, att få vara själv i naturen. Just då hade jag inga andra intryck än att bara vara där.

Kanske fortsätter alltså resan i sommar. Efter Skillingaryd kommer sträckan att bli tuffare att paddla själv och därför inte så rolig att utföra på egen hand.

Så nu behöver jag bara någon som vill paddla med mig och är lika intresserad av forntidsminnen som jag är. Och då fortsätter jag på samma ställe som jag avslutade i somras, säger Yvonne, som ser fram emot att få bege sig ut igen

Yvonnes kanot under resan.

Text & foto: Simone Kamm

Publicerad:

2017-06-20

Föregående artikel

Åh, vilken Mosse!

Här ger vi plats för att göra skillnad

En plats för möjligheter formad med tanke och omtanke. Där lusten är vår drivkraft och där glädjen smittar.

En plats med stark tradition för gränslöst skapande. Där gemensam vilja och kunskap får livet att lyfta och idéer att bli verklighet.

En plats i rörelse som bygger på mångfald och hållbarhet. Där allt är nära och alla har betydelse.

Läs mer om vår vision