Huvudmeny

Huvudgren:

Uppleva och göra

Kontakt

twitter

Ställ en fråga




Publicerad: 2018-06-21

Svenska flaggan.

Högtidstal Nationaldagen 2018

Historia tar oss in i nutid och framtid med högtidstalare Jea Jonsson i Byarum, Dan Damberg i Skillingaryd och talare för uppmärksammande av nyblivna svenska medborgare Nadira Kilim.

Jea Jonsson - Kära Vaggerydsbor!


I mitt väldigt nostalgiska tal vill jag minnas och hylla mitt Sverige som är min barndoms Vaggeryd – namnet smakar lent och doftar så där som det bara gör i en barrskog om sommaren. Som på en promenad genom blåbärsskogen till Yggen och Tolvabron där vårbål en gång i tiden tändes. Och där det från Linnarbäcken luktade kräftfiske i augustinätter.

Vaggeryd finns alltid med mig och jag tror knappt att det går en dag utan att någon association hit väcks. Och jag vill alltid återvända hit. Vaggeryd är för alltid inetsat i mitt liv och jag tror förklaringen är samhörighet.

Jag kommer söderifrån, tar av i Skillingaryd, kör långa syna som inte alls är så lång som när jag var barn, förbi där det inte längre luktar Munksjö, kör under viadukten, passerar Brolles kiosk som inte längre finns och efter Hjortabron svänger jag höger mot Framme. Minns skomakaren, Tjaback som fixade cyklar, Claessons speceriaffär, dom som hade en dotter som for till Afrika som missionär, Riksbyggen där många skolkamrater bodde, Gillet. Vid Centrum saktar jag ner för att se om det går någon film. Där såg jag min första biofilm då pojkarna på bakre parkett köpte tablettaskar med Pelle Svanslöskulor bara för att kunna rulla ner dom och störa. Tänker på Husmodersfilmer där kvinnor hängde kritvit tvätt i sommarvinden och på scenen när min pianospelande Callebror debuterade offentligt. I NTO-lokalen spelade pappa, morbror Evert och jag tror mamma också revy.

Jag fortsätter genom ”Framme”, tittar ner mot Fotonis, förbi Fenix, Härlings syaffär, apoteket och svänger höger där modemagasinet och konfekthörnan låg. Saknar järnhandeln, Oscaria, Ogells, gamla Konsum och bokhandeln, minns Ernst Gustafssons och stannar vid anslagstavlan för att se vad som händer i kommunen. Så Storgatan över järnvägsövergången där bommarna alltid var nere, till vänster låg telegrafstationen, Hembageriet, Farbror Olssons, JLS och senare Jensens konditori. Tar in på Ödestuguvägen där Folke som sålde Folket i Bild bodde och minns en hemsk olycka som tog en liten pojkes liv- Så vänster efter där Dunker och Annalisa bodde. Narvavägen. Då är jag hemma. Alltid.

Jag minns hur fabriksvisslan lät när pappa och morfar, och alla andra fabriksarbetare, kom cyklande hem för att äta frukost och middag. Det var långt innan det hette lunch. Ibland sprang jag och mötte pappa och fick åka med hem på cykelstången.

Jag minns hur drickabilen skramlade fram längs Narvavägen som ännu inte var asfalterad. Morfar köpte en kagge svagdricka till sig och sockerdricka till oss barn. En gång i veckan kom fiskhandlaren med sin kärra. Knivsliparen kom på cykel. Konstnasaren, tygknallen och mattförsäljaren knackade på och hade man tur fick man åka med Harry Åkares hästdragna vagn. Vi plockade kottar i grandungen vid brevbärare Lööfs och samlade tidningar som vi kunde sälja till fabriken som hette Vega eller Rex. I kvarteret lekte vi ungar Tjuv och polis och ritade pilar på sandiga trottoarer. På fällan bredvid bagarns lekte vi Bollstå. Finns dom lekarna ens kvar?

Filadelfia hade söndagsskola och julfester med gottepåsar i crepepapper och om försomrarna utflykter i lövad traktorvagn till Byarum. I mormors kök hölls kafferep. Emelia Malkolm sjöng och spelade Segertoner och det bjöds sju sorters kakor – en tradition som jag långt senare själv väckte till liv med egna långt större kafferep hemma på Österlen.

Vaggeryd är för mig gemenskap och föreningsliv. Allra mest VSOK där hela familjen var engagerad. Vintertid var Friluftsgården ett mecka. Där körde vi Skidpropagandan jag vet inte hur många år i rad menmånga var det. Bertil Justus höll ordning i leden, Nathan Boberg var starter Sven Löfdahl prisutdelare. Vi åkte tefat på kartongbitar i Amerikabacken och vid Lillakulla störtade vi ner i både Stora och Lilla döden. Vi åkte skridskor vid skolan och på idrottsplatsen, jag skulle bli skridskoprinsessa.

Gliet körde snöplogen, härlige Gliet vars hjulbenthet avslöjade att det var han som var jultomten när vi fick en Center var. I skolan fanns lärare som Fahl, Ahlgren och Ottosson som på olika sätt präglade mitt liv. I gymnastiksalen undervisade mamma barn och husmödrarna hade gymnastik om måndagskvällarna och där jag själv tillsammans med Maggan, Siv, Gullan och Carina fick träna för Majken Grenthe.

Sjön åker jag alltid till. Där lärde jag mig simma av Ernie, en i raden av simlärare som kom till Vaggeryd om somrarna. Ibland fiskade vi från bryggan och badade dagarna i ända. Där kunde vi köpa glass i strut. Vilken oas ”sjön” var för oss barn! Minns Prärien och Bäckalyckan. Vilka vackra namn! och i min barndoms somrar i Vaggeryd regnade det aldrig!

I Vaggeryd grundlades de medmänskliga värderingar som jag sätter så högt. De formades i möten med människor, som med de värnlösa barnen på Fridhem, och med Andreaszigenarna, de kallades så då, som om våren slog läger vid Hermes. Morfar bytte klocka hemma i köket med Andreas själv och vi blev spådda vackra pojkar och många barn av de romska barnen. Vi präglades också av arbetskraftsinvandrare som togs emot med gästvänlighet, både på orten och i mitt barndomshem. Till min klass kom en ungersk pojke och jag tror och hoppas att han kände sig välkommen.

Ganska nyss var det 1 maj. Då tänkte jag också på mitt Vaggeryd. Det var då demonstrationstågen var så mycket längre och jag minns det som att hela byn var på benen. Det var också den dagen då jag för första gången fick bära de nya sommarkläderna som Tant Lundgren på Valhallavägen sytt.

För att avrunda det här minnesalbumet; jag vill att mitt Sverige ska vara som min barndoms Vaggeryd. I mitt land tar vi med öppna hjärtan emot människor som söker skydd. Där jag nu bor har jag lärt känna många flyktingar från Syrien och Afghanistan, människor som förmodligen för alltid har tvingats lämna den plats där de upplevde gemenskap och samhörighet. Jag lämnade Vaggeryd men kan alltid återvända. Den möjligheten finns sannolikt inte för dem. I mitt Sverige är de alla välkomna och jag är helt säker på att de kommer att berika vårt land så snart de fått läka och lära.

Det är stort att ha fått uppdraget att högtidstala för er vid den här vackra hembygdsgården som jag som vuxen många gånger besökt med Lilla Wanja, mamma som inte längre vandrar på jorden men som för alltid är älskad och saknad. Till Byarums kyrkogård återvänder jag alltid, här känner jag igen så många namn och jag sätter en blomma på familjegraven.

Nu måste jag till sist få passa på tillfället att offentligt tacka hemtjänsten och Furugårdens goa tjejer som tog så väl hand om min mamma, lilla Wanja. Ni håller högre karat än guld.

Kära nation och kära Vaggeryd, jag är för evigt tacksam. Vilken rikedom det var att få växa upp här! Nu är det dags att vi tillsammans avfyrar ett fyrfaldigt leve för Vaggeryd och för vårt land:

Dan Damberg - Nationaldagen

Nationaldagen firas dels till minne av att Gustav Vasa valdes till Sveriges kung den 6 juni 1523, då Sverige åter blev ett fritt rike och bröt sig ur Kalmarunionen, och dels till minne av 1809 års regeringsform som skrevs under den 6 juni 1809 och som faktiskt gällde ända fram till 1974, samma år som jag slutade grundskolan.

Låt oss starta denna historiska resa med befrielsekriget mot Danmark som pågick mellan åren 1521-1523. Kriget började på nyåret 1521 med att Gustav Vasa lockade Dalkarlarna till uppror och från år 1522 allierade sig också Lübeck med Sverige. Målet var ytterst att avsätta Kristian II, eller Kristian Tyrann som vi kallade honom, från den svenska tronen och göra Sverige till ett fritt rike, detta skedde också och danskarna drevs ut ur Sverige men Skåne, Blekinge och Halland med flera områden tillhörde fortfarande Danmark.

Gustav Eriksson Vasa valdes så till Svensk kung i Strängnäs den 6 juni 1523 och bara tio dagar senare erövrades Stockholm slott och Sverige blev åter ett fritt land men hade samtidigt dragit på sig stora ekonomiska skulder till alliansbrodern Lybeck.

Detta är den första anledningen till att vi firar vår Nationaldag just den 6 juni.

Gustav Eriksson Vasa regerade Sverige i totalt 39 år och avled den 29 september 1560, vid 64-års ålder, och därefter regerades Sverige av hans söner under många år. Det var under denna tid som fröet till det moderna Sverige tog form och kungamakten och staten byggdes stark. I drygt 130 år, från 1523 till 1654, härskade Gustav Vasas ätt över Sverige och under den här tiden förvandlades Sverige från ett litet och splittrat land, till en stormakt.

Vi var en katolsk stat i början för att sedan via Gustav II Adolf och trettioåriga kriget mellan 1618-1648 bli protestantisk stat. Den svenska stormaktstiden varade i drygt 107 år, mellan åren 1611-1718, och var en mycket dramatisk period i vårt lands historia.

Här finner vi regenter som Erik XIV, Johan III, Karl IX och Sigismund, Gustav II Adolf och Kristina, här slutar VASA-ätten och in kommer den Pfalziska ätten med Karl X, Karl XI och Karl XII men allt detta tar ett abrupt slut vid Fredrikshalds fästning i Norge 1718 då en kula i tinningen ändar Karl XII liv vid pass 36 års ålder och hans 6 år yngre syster Ulrika Eleonora blir därefter ny drottning i Sverige.

Sveriges tid som nordeuropeisk stormakt är över.

Nu söker den svenska regeringen fred med sina fiender då landets ekonomiska och befolkningsmässiga resurser var i det närmaste uttömda efter årtionden av krig, elände och andra olyckor som drabbade landet.

Nu startar istället Frihetstiden som är en epok i Sveriges historia som varar mellan 1718-1772 och anledningen till att denna tid kallas frihetstiden är att det kungliga enväldet upphävdes genom en lag 1719 och det är nu som kungar och drottningar sakta men säkert förlorar makten till riksdagen och regeringen.

Kungadömet behölls visserligen, men regenten hade nästan inte någon makt alls och kungarna Fredrik I och Adolf Fredrik var i princip bortkopplade från den verkliga makten.

Ett nytt Sverige är på allvar på väg att födas!

Frihetstiden följs av den gustavianska tiden och då gör plötsligt kungamakten comeback igen med kung Gustav III.

Gustav III gör en oblodig statkupp 1772 och gör sig själv till envåldshärskare, vilket blir slutet på Frihetstiden vilket i sin tur leder till att Gustav III skaffar sig många och mäktiga fiender bland annat inom adeln. Detta leder till att kungen mördas den 16 mars 1792, då kapten Jacob Johan Anckarström skjuter konungen under en maskerad på operahuset i Stockholm.

Elden är lös, skrek de sammansvurna, men detta trick misslyckades och förövarna kunde gripas.

Gustav IV Adolf tog över efter sin far och under hans regeringstid åren 1792-1809 kom det politiska systemet som fadern hade skapat att orsaka stora problem. Den inledningsvis endast 14-årige kungen saknade helt den politiska förmågan att ensam lotsa landet genom Napoleonkrigen och faderns envälde lade dessutom stora hinder i vägen för en nationell samling i Sverige.

Gustav IV Adolf avsattes 1809 efter stora misslyckanden i kriget mot Ryssland, och hans barnlöse farbror Karl XIII som regerade under åren 1809-1818, rådde inte bot på landets problem för i den för Sverige förödande freden i Fredrikshamn 1809 efter Rysslandskriget gick hela Finland jämte Åland och en del av Västerbotten förlorat till Ryssland.

Sverige förlorade hela sin östra rikshalva som varit en del av Sverige allt sedan 1200-talet, och nu var goda råd dyra för så nära en total kollaps hade konungariket Sverige aldrig varit varken förr eller senare.

Det som numera är vårt östra grannland Finland blev efter freden i Fredrikshamn 1809 under dryga 100 år ett ryskt storfurstendöme men till slut bland annat efter ett inbördeskrig blev Finland ett eget land, en egen republik, år 1917, vilket betyder att våra kära grannar i öster firade 100-års jubileum förra året.

Det är nu i dessa tider av oro och kaos som 1809-års regeringsform tas fram samt slutligen skrivs under den 6 juni 1809 och är den andra stora anledningen till att vi idag firar vår Nationaldag.

Det är också nu som Napoleons general och marskalk Jean Baptiste Bernadotte och hans släkt kommer in i bilden och in i Sverige. Han kröns till Sveriges kung den 11 maj 1818 i Stockholm och regerar Sverige i drygt 26 år som kung Karl XIV Johan tillsammans med sin drottning Desideria.

Nu får Sverige äntligen fred och lite lugn och ro och vi kan bygga upp ett Sverige som på sätt och vis är det Sverige som vi ser idag, men det finns ett stort undantag, nämligen unionen med Norge.

Svensk-Norska unionen eller formellt Förenade Konungarikena Sverige och Norge var en statsrättslig förening mellan kungarikena Sverige och Norge under perioden 1814–1905, en union som uppstod ur Kielfreden den 14 januari 1814 då vi med stor hjälp av Storbritannien tvingade Danmark att avstå Norge till oss. Men vårt kära grannland Norge fick åter bli ett eget kungarike och demokrati år 1905 vid unionsupplösningen.

Kielfreden 1814 var för övrigt ett resultat av det stora och hemska slaget vid Leipzig 1813 då Napoleons arméer åter krossades och där över en miljon soldater deltog med stora förluster i människoliv, det dittills största militära slaget i historien.

Med familjen Bernadotte får vi i Sverige lära oss nya kunganamn som Karl XIV Johan, Oscar I, Karl XV, Oscar II, Gustav V, Gustav VI Adolf och Carl XVI Gustaf vår nuvarande kung.

Vi är nu framme vid 1900-talet, som är mitt sekel då jag är född 1958.

I början av 1900-talet fortsatte människor att flytta från landsbygden till städerna och bönderna blev färre och antalet arbetare blev fler, Bondesverige blev Industrisverige.

Fler människor ville också få rätt att rösta i valen och år 1907 fick alla män över 24 år rösträtt men först år 1919, 12 år senare, beslutade riksdagen om rösträtt för både män och kvinnor.

I slutet på 1800-talet och början av 1900-talet skapade arbetare tillsammans stora fackliga organisationer och dessa organisationer ville förbättra arbetarnas villkor och höja arbetarnas löner och ibland lyckades de med detta.

Året 1909 var det storstrejk, då 300 000 arbetare strejkade och detta var en viktig händelse för utvecklingen av vår arbetsrätt och demokrati.

Vi lyckades med nöd och näppe att klara oss under första världskriget för vid krigets början år 1914 skrev de nordiska länderna under ett avtal om att vara neutrala och inte ta ställning i kriget.

Sedan måste man dock nämna ett sorgligt kapitel i Sveriges och Europas historia då vi i Sverige år 1922 bildade världens första rasbiologiska institut som i Europa senare kom att innebära att miljontals människor som ansågs vara mindre värda blev dödade.

År 1931 kom den ekonomiska depressionen till Sverige, en depression som startade med en kris på börsen i New York i USA år 1929 och sedan spred sig sedan över världen.

Krisen ledde till arbetslöshet, strejker och demonstrationer men under denna tid fick Sverige faktiskt en bättre arbetslöshetsförsäkring och rätt till semester och pensionärerna fick bättre pensioner.

I mitten och slutet av 1930-talet blev dock livet bättre för framför allt kvinnor med barn och en arbetsgivare fick inte längre avskeda gravida kvinnor.

Vi klarade oss också undan Andra världskrigets fasor och kunde på så sätt hjälpa människor i nöd såväl under som efter kriget.

Vi i Sverige har alltid varit bra på att hjälpa våra medmänniskor i nöd och det måste vi fortsätta att vara för det kan vara vår tur nästa gång att behöva hjälp.

Under 1960-talet fick Sverige bra ekonomi vi fick barnomsorg, sjukvård och vården för de äldre byggdes ut, anställda fick rätt till fyra veckors semester och Sverige blev ett modernt land och ett föredöme i världen och kunde ge oss medborgare ett mycket bra liv.

Det fanns en trygghet och möjligheter att få mat, bostad och arbete och denna trygghet brukar kallas den svenska välfärden och denna trygghet måste vi kämpa för att få behålla och utöka.

År 1974 kom en ny grundlag som bestämde att all offentlig makt ska komma från folket, kungen var visserligen fortfarande landets högsta chef, statschef, men allt politiskt arbete skulle göras av regeringen och riksdagen.

Carl XVI Gustaf blev den förste svenske kungen efter den nya lagen och år 1980 ändrades också lagen så att en kvinna kunde ta över tronen vilket betyder att prinsessan Victoria blev tronföljare istället för hennes yngre bror prins Carl Philip.

Här väljer jag att avsluta mitt tal till Er denna Nationaldag 2018 med att sammanfatta enligt följande:

Sverige har varit ett land i krig med jämna mellanrum från 1000-talet via Kalmarunionen, Svea rikes bildande 1523 och fram till 1809 då de senaste striderna på svenska mark stod mellan svenskar och ryssar.

I historieböckerna kallas detta för Finska kriget och ägde rum åren 1808-1809 där platser som Ratan och Sävar i Västerbotten blev krigsskådeplatser, med många döda, såväl svenskar som ryssar.

Vi är som folk har lidit, vi har försakat, vi har sörjt våra nära och kära som dött i krig, svält och andra umbäranden såväl här i vårt fosterland som ute i främmande länder men under senaste dryga 209 åren har vi fått vara förskonade från krig, låt det få förbli så men glöm heller aldrig bort att människor i andra länder lider just nu som vi led då.

Dessa människor behöver en utsträckt hand från oss i det starka, rika och välmående Sverige, låt oss aldrig förneka dem denna hjälpande hand, i såväl i ord som i handling!

De är våra systrar och bröder i främmande land!

Nadira Kilim - Integration

Integration.

Ett svårt och tungt ord för många, medan någon annan använder det med enkelhet. Ett ord som hos vissa väcker rädsla och hos andra väcker den hopp. För mig, personligen, är integration rätten att känna sig hemma.

Mitt namn är Nadira Kilim. Jag jobbar som verksamhetsutvecklare på studieförbundet NBV. Jag är fru, mamma och om jag får skryta lite snart svärmor. Jag är invandrare, flykting men också svensk och faktiskt nominerad till årets Skillingarydsbo några år sedan.

Och att med allt detta i ryggsäcken få stå här idag, på Sveriges nationaldag, och prata om integration är en oerhörd ära. För den äran har jag Kultur/Fritid och framför allt Beata att tacka.

Att integreras i det svenska samhället är inte lätt, att integreras i lilla Skillingaryd är kanske ännu svårare. Under mina 15 år som verksamhetsutvecklare på NBV har jag jobbat för att hjälpa många olika grupper att komma in i vårt samhälle, det har varit allt från mina egna bosnier, Kosovoalbaner, somaliska grupper, grupper från syrien, Irak Iran, Burundi.

Men. Det finns en utmaning som jag ännu inte har lyckats med. Och det är att integrera Skillingaryds och Vaggeryds dansledare. Där hörde jag också ”vi och dom”.

I vårt samhälle idag pratar vi om ”vi och dom” men vi vet aldrig vilka ”dom” egentligen är. En gång i tiden tillhörde jag ”dom”. Jag var ny i Sverige, kunde inte det svenska språket, jag levde på bidrag och jag fick kämpa mig till att få komma in i svenska sammanhang.

Jag fick ständigt slå bort känslan av att inte känna mig hemma.

Många av er här kommer kanske ihåg Storckens? Där hade jag faktiskt min allra första praktikplats. Syftet med praktiken var så klart arbetsträning men framför allt skulle jag lära mig det svenska språket. Varje gång när någon kom fram till mig, kände jag lite rädsla om jag kommer att förstå vad personen vill eller leta efter. Ibland gick bra ibland mindre bra. Vid något tillfälle märkte jag att min kollega gick ut och sorterade grejer ute i lagret. Jag följde med och frågade om hon behövde hjälp. Det visade sig att jag kunde hjälpa och det gjorde jag. Jag stannade på lagret några dagar och kände mig nöjd. Jobbade hårt men behövde inte oroa mig för kunder.

En dag, kom Storckens ägare, Herbert Storck, fram till mig på lagret och frågade om allt var ok? Jadå, svarade jag allt är bra! Men Herbert rynkade pannan och frågade: Nadira, varför är du här? ”För att lära mig och träna språket.” svarade jag. Mmmm sa han men det kommer du inte göra här på lagret. Inte här ensam. Så imorgon vill jag se dig i affären.

Med den meningen så puttade Herbert in mig i det svenska samhället.

Att känna mig hemma i Sverige och vara en del av det svenska samhället har för mig aldrig inneburit att jag har behövt tappa min bosniska bakgrund och kultur. Tvärtom har jag alltid känt som att jag har två hem, två kulturer och två modersmål. För är det inte så vi människor är? Vi är aldrig bara det ena eller det andra: Vi är svenskar, vi är flyktingar, vi är kristna, vi är muslimer, vi är vita, vi är svarta, vi är skillingarydsbor och vi är till och med vaggerydsbor.

Men oavsett vad eller vem vi är, så har vi alla rätt till trygghet, till vänlighet och till känslan av att känna oss hemma.

Idag står vi inför många förändringar och många utmaningar. Demokratin, t ex får vi inte ta för givet. Rättvisa och jämlikhet i samhället är en uppgift för oss alla. Jag ser det i alla fall som mitt. Varje person är viktig. Jag har kämpat och fortsätter kämpa för ett samhälle där alla känner sig hemma.

Och kanske ska vi göra som Herbert gjorde? Putta in folk i vårt samhälle så att de en dag i framtiden kan stå framför oss och prata på Sveriges nationaldag om hur vi lyckades med integrationen och hur fantastiska våra små samhällen har blivit.

Det är min förhoppning och min dröm!

Hjälpte informationen dig?

Tack för att du hjälper oss förbättra webbplatsen!

Vad kan vi förbättra?




Senast uppdaterad:

2018-06-21

Sidansvarig:

Beata Vilkhed

Här ger vi plats för att göra skillnad

En plats för möjligheter formad med tanke och omtanke. Där lusten är vår drivkraft och där glädjen smittar.

En plats med stark tradition för gränslöst skapande. Där gemensam vilja och kunskap får livet att lyfta och idéer att bli verklighet.

En plats i rörelse som bygger på mångfald och hållbarhet. Där allt är nära och alla har betydelse.

Läs mer om vår vision