"Kan jag göra något för någon, då känns det bra"

När larmet går har Anna sex minuter på sig att lämna trygghetsboendet i Vaggeryd och vara på plats på brandstationen. Ena stunden leder hon sittgympa, nästa är hon på väg ut på larm. För henne är kombinationen av värdinna på trygghetsboendet och deltidsbrandman både naturlig och meningsfull.

På Furugårdens trygghetsboende börjar arbetsdagen lugnt med dokumentation och möten med de boende. Aktiviteterna varierar från musikcafé till bingo och träning, men mycket handlar om att skapa gemenskap och bryta ensamhet.

Under beredskapsveckorna finns en extra skärpa i allt hon gör, eftersom hon måste kunna lämna arbetet med kort varsel. De boende är vana vid det och hejar på hennes brandmansuppdrag, något många tycker känns tryggt.

När sökaren piper skiftar allt snabbt. Inom några minuter är styrkan samlad på stationen, ombytt och redo. Informationen från larmcentralen går ut både på tavlan och i bilen, och inför allvarligare händelser är stämningen fokuserad. Uppdragen kan vara krävande både fysiskt och känslomässigt, men gemenskapen i gruppen gör stor skillnad. Efter svårare larm samlas personal från brandkår, polis och ambulans för att prata igenom händelsen, något Anna uppskattar.

Hennes väg in i yrket började med en rekryteringsinbjudan riktad till kvinnor nära brandstationerna. Hon tvekade länge men skickade sin ansökan i sista stund och har inte ångrat sig. Genom åren har hon utvecklats mycket som människa – både i styrkan och i mötet med människor i vardagen.

För Anna är drivkraften tydlig: viljan att hjälpa andra.

– Kan jag göra något för någon, då känns det bra, säger hon.

Och det bästa med uppdraget?

– Gemenskapen. Vi är som en liten familj, avslutar Anna.