Huvudmeny

Huvudgren:

Uppleva och göra

twitter

Kontakt

Ställ en fråga




Publicerad:

Nationaldagen firas digitalt

Även i år uppmärksammar vi nationaldagen genom flagghissning, musik och högtidstal, digitalt på kommunens webbplats. Välkommen att fira med oss!

Antalet smittade av covid-19 minskar, men minskningen går från höga nivåer och smittspridning är fortfarande hög i samhället därför har Vaggeryds kommun valt att även i år planera för ett digitalt firande av nationaldagen.

– Vi är många som längtar efter att traditionsenligt kunna fira nationaldagen igen tillsammans. Vi ser fram emot att så småningom kunna mötas i våra vackra omgivningar, på flera platser runt om i kommunen. Med årets digitala firande vill vi dela med oss av hopp och framtidstro så att vi alla, tillsammans, kan hålla i och hålla ut ytterligare en tid, säger David Norrfjärd, kultur- och fritidschef.

Det är kultur- och fritidsförvaltningen som samordnar firandet och i år uppmärksammas nationaldagen med en film med olika inslag. Filmen publiceras på vaggeryd.se/nationaldagen klockan 10.00 den 6 juni. På programmet står bland annat flagghissning, uppmärksammande av nyblivna svenska medborgare, musikunderhållning av kulturskolans elever och Skillingaryds manskör.

Medverkande i nationaldagsfirandet

  • Kommunfullmäktiges ordförande Mats Oskarsson
  • Kultur- och fritidsnämndens ordförande Sverker Bernhardsson
  • Högtidstalare Elin Ljungqvist
  • Skillingaryds Manskör
  • Elle och Ingeborg Jonssons stipendiater: Markus Sandberg och Ludvig Roos
  • Kulturskolan
Svenska flaggan, nationaldag Vaggeryd

Elin Ljungqvists högtidstal 

För tre år sedan var jag med på ett folkdräktsseminarium på Jönköpings läns museum. Vi fick lyssna på jätteintressanta föreläsningar av män och kvinnor som berättade om en helt annan folkdräktskultur än vad vi har här i Småland. De berättade om hur farmor vävde tyget, hur mormor sydde dräkten och hur dräkten gick i arv i flera generationer. De berättade om ungdomar som ”FIFAR”, alltså de festar i folkdräkt. För dem är det naturligt att ha dräkten på sig när man konfirmeras eller slutar nian till exempel. Och det är naturligt för hela familjen att klä upp sig i folkdräkt vid olika högtider.

För första gången i mitt liv kände jag mig historielös. Det här var en del av Sveriges kulturarv som jag stod utanför. Och jag ville så otroligt gärna vara en del av den där världen.

Så jag åkte hem och gick igenom hela min släktforskning i jakt på en bonde. För mig var det viktigt att ha de där traditionerna som de hade berättat om. Jag ville ha en koppling till dräkten.

Och jag hade ingen i min närhet som hade använt dräkt, men jag tänkte att om jag går längre tillbaka i tiden så måste jag ju någonstans hitta en bonde. För folkdräkterna var ju böndernas högtidsdräkter. jag gick igenom min släktforskning och jag hittade kungar, jag hittade adel, präster och borgare. Jag hittade smedmästare och målarmästare och till och med ett par soldater, men inte en endaste liten bonde. Och därmed heller ingen dräkt.

Och jag blev så besviken.

För ett par år sedan så besökte vi Dalarna vid midsommar och såg då bland annat Sveriges längsta dräktparad.

Och då bestämde jag mig: Jag skulle skapa min egen dräkt. En dräkt som skulle visa min historia.

Jag tänkte att en Sverigedräkt borde ju passa mina blåblodiga anor. Det är ju det som de kungliga kvinnorna bär på nationaldagen, men jag kände inte riktigt att det innefattade all min historia. För att till skillnad från folkdräkter från Sverige så har jag vuxit upp med broderade blusar från Ungern.

Efter andra världskriget så började min mormors mamma och pappa skicka ut klädpaket i Europa. I några av klädesplaggen så lade de ner små adresslappar och de fick några svar, bland annat från den lilla flickan Magda i Budapest. Hon var 8 år då och hade levt gömd i en källare under hela kriget tillsammans med sin mamma och sin lillebror. Pappan var försvunnen och de trodde att han hade dött i kriget. Så Magda och min mormors familj började brevväxla och det gick så långt att familjen Nilsén i Vaggeryd ville adoptera den lilla flickan från Ungern. Men då kom hennes pappa hem igen och adoptionen blev aldrig av. Men Magda kallade min mormor för sin storasyster i resten av deras liv och vi har fortsatt att hålla kontakten i fem generationer nu.

Familjen i Ungern blev vår andra släkt. Och därför har jag under hela min uppväxt burit broderade blusar från Ungern. Blusen som jag har på mig idag var min mormors favoritblus. Den bar hon ofta vid särskilda högtider. Den var hennes högtidsdräkt.

Skorna fick bli engelska. För ett par år sedan fick jag nämligen ett DNA-test för att komplettera min släktforskning. Och det visade sig att jag inte är särskilt svensk alls, utan 87,2 % brittisk. Dagen till ära har jag dock bytt ut skosnörena mot band från bandfabriken här i Skillingaryd, som ligger bara ett litet stenkast ifrån där jag växte upp.

Smycket jag bär är norskt, det har jag ärvt av min mamma som fick det av goda vänner när hon var ung. Resten av mitt DNA är nämligen 12,8 % skandinaviskt och då kan väl ett smycke från Norge passa bra.

Alla olika kulturarv som jag bär med mig blir ju tillsammans min historia som jag lämnar efter mig. Många av våra ”svenska” traditioner har blivit till på samma sätt. Genom inspireras och influeras av andra kulturer och skapa nytt. Som jultomten till exempel eller påskharen.

Riksantikvarieämbetet, som är den myndighet i Sverige som ansvarar för kulturarv och kulturmiljöfrågor, som den som vi befinner oss i nu, har tagit fram en vision inför 2030 där ett utav målen är att ”Alla, oavsett bakgrund, upplever att de kan göra anspråk på det kulturarv som har format Sverige.”

För några år sedan jobbade jag extra på biblioteket här i Skillingaryd. Då kom det dit en man som brukade sitta där och släktforska och han läste på min namnskylt och så sa han: ”Ljungqvist - är du släkt med han som körde mjölkabilen här förr då?”” - Nej, sa jag. Min pappa är ju inte härifrån. Han växte upp i Norrahammar.” Då blev han väldigt allvarlig och så lade sin hand på min axel och så sa han att: ”ja, alla är vi ju invandrare någonstans ifrån.”

Och det hade han ju visserligen rätt i, men just då var det lite svårt att hålla sig för skratt.

Alla, oavsett bakgrund, innebär att husen här bakom mig, kyrkan i Byarum eller runstenen i Hok tillhör oss alla lika mycket. Det är vårt kulturarv, vi som bor här i Vaggeryds kommun. Mahdi från Afghanistan, Hodan från Somalia eller Lars från Norrahammar för den delen. Oavsett hur många procent svensk man är på pappret enligt sitt DNA.

Idag på vår nationaldag är jag extra tacksam för att få bo i ett mångkulturellt land där olikheter är välkomna och ses som tillgångar. Det tycker jag är värt att fira. Grattis Sverige till denna härliga blandning av människor och grattis till oss som får leva i detta vackra land. Tillsammans skapar vi framtidens kulturarv för kommande generationer.

Små svenska flaggor i ett ställ.

Fira med flagga

Vill du ha en egen svenska flagga? Du kan hämta små flaggor i papper på sim- och sporthallarna, biblioteken, Miliseum och i receptionen i Skillingehus. Lägg gärna upp ditt firande på sociala medier med taggen #nationaldagvaggeryd

Så flaggar Vaggeryds kommun på nationaldagen 6 juni

Den 6 juni hissar vi den svenska flaggan på tre flaggstänger vid kommunhuset Skillingehus i Skillingaryd. Vi flaggar också vid Furugården, Sörgården, Hjortsjöskolan, Fenix kultur- och kunskapscenter, Fågelforsskolan, Götafors skola samt Byarums skola.

Hjälpte informationen dig?

Tack för att du hjälper oss förbättra webbplatsen!

Vad kan vi förbättra?




Senast uppdaterad:

Sidansvarig:

Johan Lundell