Gammal kärlek rostar aldrig

Det bluddrar, slamrar, rister, skakar när den gamla traktorn drar igång. Roverns V8 mullrar brittiskt sofistikerat medan röda bubblan smidigt baxas ut på garageplanen till tonerna av det omisskänneliga ”folkaljudet”. De klassiska bildofterna finns där, från inredningarnas blandning av läder och plast till avgaser och bensinångor. I Götaström fordonshistoriska klubb hittar du allt från tändkulemotorer till italienska fullblod med rytande V12.

Det sägs ju att ”gammal kärlek rostar aldrig”. Men för att rosten inte ska komma krypande måste du vårda och ta hand om objektet för din kärlek. Och det kan man verkligen säga att entusiasterna i Götaströms fordonshistoriska klubb gör. I klubben hittar medlemmarna både handfasta mekartips och gemenskap.

I ett garage trängs en Volkswagen bubbla med tillhörande husvagn med en Rover och en klassisk MG cabriolet. Här står också en grå Saab 900 Aero från 1989. En katt bland hermelinerna? Är en Saab från 1989 är tillräckligt gammal för att vara med i klubben? – Saab-bilarna blev ju faktiskt historiska samma dag som Saab slutade tillverkas i Trollhättan. Ett fordon behöver inte vara jättegammalt för att vara historiskt. En del menar att en bil behöver vara 30 år för att vara historisk, men den gränsen håller vi inte på, säger Lars Ljungqvist, som är ordförande i klubben.

Lars Ljunqvist, Richard Nork och Erik Ljungqvist är alla aktiva i klubben. Lars är ordförande, Richard kassör och Erik är besiktningsman. När de småpratar mellan en traktor och bilarna på parkeringsplatsen i Skillingaryd märks det att de trivs vid bilarna och att de har hittat ett sätt att engagera sig kring något som gör skillnad för andra i kommunen. Lars, Richard och Erik tror att en av anledningarna till att klubben hela tiden växer är att ägare till många typer av fordon, i olika åldrar och i alla skick, är välkomna. – Klubben växer från år till år, våra nya medlemmar är yngre än tidigare och antalet deltagare på träffar och utställningar ökar stadigt. Det är roligt. Vi har stort flöde in med nya medlemmar och det har vi haft ända sedan klubben startade 1995, säger Lars. – Medlemsantalet ökar faktiskt hela tiden, det tror jag är unikt, det är inte många som slutar eller avgår, idag är vi 560 medlemmar, säger Richard.

Även om de allra flesta medlemmar i klubben bor i kommunen växer klubben även ute i landet, med medlemmar från Örnsköldsvik till Kalmar.

– Att vi får nya medlemmar i hela landet tror jag beror på att vi håller på med så många olika grejer, det är vi rätt så ensamma om. När vi haft träffar för yrkesfordon märker vi att de som kommer med sina lastbilar och bussar blir medlemmar efter evenemanget, berättar Lars.

– Ja, spridningen lockar, det finns så många olika fordon i klubben. Vi har till exempel lantbrukssektionen som håller på med jordbruksredskap, vagnar och redskap. Men det räcker att ha en gammal moped för att vara med på aktiviteterna, man behöver inte ha en dyr bil för att vara med i klubben, berättar Erik. ALLA TRE ÄR HELT ÖVERENS om att verksamheten är viktig. Och tillsammans med många andra aktiva medlemmar tvekar de inte på att satsa mycket av sin tid och kraft på klubben.

– När man är ute och träffar medlemmar och ser gemenskapen kring våra arrangemang. Då känns det bra, säger Erik. – Det är ett roligt ideellt arbete, det känns meningsfullt, säger Richard.

– Det räcker att se alla besökare och funktionärer på våra träffar. Det motiverar till att fortsätta, berättar Lars. KLUBBEN ARBETAR I EN kulturbevarande anda för sprida kunskap om gamla fordon och stimulera till bevarande av äldre fordon, motorer och föremål. När de är ute och kör med de gamla bilarna är det alltid någon de träffar på som har ett minne till ett gammalt fordon.

– Det är ingen som blir ledsen när vi kommer, det kan jag säga. Många minns tillbaka och en kommentar som ”en sån hade ju farmor och farfar…” är vanlig. Vi tycker att vi gör en viss verkan genom det vi gör. Om man inte tar hand om gamla fordon riskerar de att försvinna och glömmas bort om, säger Lars.

Medlemmarna i klubben hjälper gärna till och skapar nya minnen och väcka gamla minnen till liv för de äldre på kommunens vård- och omsorgsboende. Några gånger om året åker de till Sörgården och hämtar de som vill åka med till vägkyrkorna.

– Vi har åkt till vägkyrkorna i Åker och Hagshult, och då kör vi oftast med de bilar som vi vet att de hade förr. Då blir det ofta en Volkswagen, ”åh, den här vill jag åka i, för en sådan har vi haft”, säger Erik.

– Det blir överlyckliga, säger Lars.

Klubbens arbete har uppmärksammats genom åren. De har tidigare fått kommunens kulturpris, vunnit pris för bästa monter på Elmias bilmässa i Jönköping och fått utmärkelser för bästa klubb. Senaste priset i raden tog klubben emot i Vaggeryd på Vaggerydsdagen i september, Motorhistoriska riksförbundets pris ”årets backspegel”.

- Vi har aktiviteter under hela året. Klubbmöten i lokalen, föreläsningar med en gäst som kommer och berättar om olika ämnen. Vi gör industribesök, bussresor till olika intressanta platser, berättar Lars. – I klubben finns hela spannet, det är det som gör att vi ökar och är en intressant klubb. Från tändkulemotorer till Ferrari, säger Erik och Richard. Erik klättrar upp på Grållen, som snällt startar med ett litet ryck, han backar vant in traktorn i tvätthallen. Tillsammans med Lars och Richard pusslar de in de andra bilarna och mopederna på rätt plats i garaget. Erik skjuter igen garageporten. Det är trångt och det blir många fordon på liten yta, men finns det hjärterum, så…

Text och foto: Johan Lundell