Högtidstal Nationaldagen 2022

Årets nationaldagstal av Rolf Fredriksson tar oss genom Sveriges och Vaggeryds kommuns tidevarv till dagens epokskifte med uppmaningen - "Vi ska samlas kring det vi gemensamt uppskattar mest med Sverige".

Bästa Nationaldagsfirare!

Vi samlas här i en på flera sätt speciell och utmanande tid, och då kan det vara riktigt att fundera kring vad det innebär att leva i Sverige och vad det är vi vill fira idag.

Vi har vår nationaldag i den bästa av årstider, när blomstertiden har kommit med lust och fägring stor, och den vänliga grönskans rika dräkt smyckar dal och ängar, som våra psalmdiktare säger. Glädjen över vår och sommar efter vintern, men också att fascineras av årstidsväxlingarna – att det kan vara så olika på samma plats – hör för mig till det svenska. Liksom att närheten till naturen för de flesta av oss och det som följer av detta, omsorg om vår miljö och också oro för drastiska klimatförändringar och önskemål om åtgärder mot det – vill anser jag är en del av det svenska.

För mig står Vaggeryds kommun och människor här för mycket av det bästa i Sverige. En trygg uppväxt och en satsning på skola och utbildning där alla ska få en chans, där det inte kostar pengar att få gå i skola och där pojkar och flickor ska ha samma rätt och likartade möjligheter.

Det är ju här som en bygd med starkt föreningsliv, med många organisationer och kyrkor med medborgare som engagerar sig och dessutom starkt företagande – och det visar sig ofta att det företag med bred samhällsansvar och föreningsliv kan gå hand i hand.

Allt är inte perfekt eller bra, en del är till och med dåligt, och hur i detalj hur olika saker ska göras eller genomförs och förbättras kan vi diskutera livligt om, det är därför vi har demokrati och val i höst av representanter till kommun, region och riksdag. Så diskussion och politisk kamp men samtidigt i grunden finns det mycket som vi är överens om.

Och att fira Sverige och nationaldagen betyder ju inte att vi förhäver oss och säger att vi eller Sverige är bäst, eller bättre än andra. Men vi har vår speciella blandning av geografi och natur, av kultur, historia och traditioner – alltid under förändring – men mycket vi kan vara glada och stolta över och samlas kring en dag som denna.

Att då idag få hälsa nya medborgare välkomna till denna bygd är roligt, nya medborgare från andra länder som fått svenskt medborgarskap, eller människor och medborgare från andra delar av landet som nu flyttar till den växande bygd som Vaggeryds kommun är. Jag hoppas att nyinflyttade får del av den sammanhållning som funnits i bygden. Välkomna alla!

Och det är roligt att vi nationaldagsfirandet i Skillingaryds hembygdspark (efter firandet i Byarum) få vara med och inviga Vagnmuséet. För vagnstillverkning med trähantverk och smide är en av grunderna till småföretagandet i bygden och viktigt och roligt att hembygdsentusiaster lagt ner så mycket arbete på att göra i ordning det nya Vagnmuséet.

Som Europakorrespondent och reporter i Bryssel har jag en fundering en sån här nationaldag – När vi gick med i Europeiska unionen efter folkomröstningen för mer än 30 år sen var det en stor förändring för Sverige, och samtidigt vi då som vi blev djupt indragna i och del av det europeiska samarbetet så blev det en diskussion om att lyfta fram det svenska och det som förut firades som Svenska flaggans dag blev officiellt nationaldag och den här dagen upphöjdes till arbetsfri helgdag år 2005. Så två tendenser samtidigt – allt mer indragna i en internationell värld med EU, men en ekonomi och företag som agerat globalt och internet, webben och allt det digitala, som är världsvid – worldwibe webb – så får vi en nationaldag och uppslutningen kring det svenska är stark – det kan vara kring landslag i fotboll eller hockey, kring lokalproducerade livsmedel eller kring kungahuset som symbol för det svenska. Jag var igår på Friends Arena, och såg landskampen Sverige-Norge i fotboll, och efter att i många år varit på landskamper kan jag konstatera att nationalsången med tiden kommit att sjungas allt mer energiskt och kraftfullt – av publiken gemensamt och landslagsspelarna. Så två tendenser – alltmer internationella men samtidigt uppslutning kring det svenska.

Vi lever i en orolig tid, med ett stort krig i vårt grannskap i Europa. Vi hade krig på Balkan i f.d. Jugoslavien på 1990-talet men nu ser vi ett anfallskrig där ett grannland Ukraina invaderats av Ryssland … för första gången ett stort krig i Europa sen 1945 och Rysslands makthavare visar att de struntar i FN-stadgan och europeiska avtal de skrivit under att gränser inte ska ändras med krig och våld. Följden har blivit att Sverige – genom regeringen och med stor majoritet i riksdagen – ansökt om medlemskap i militäralliansen Nato. En stor förändring för Sverige – vi har ju varit militärt alliansfria i 200 år, och för många har alliansfrihet eller neutralitet, att vara lite lagom mittemellan nog varit en del av den svenska identiteten. Det kan i och för sig diskuteras hur neutrala och alliansfria vi verkligen varit – det har ju t.ex. sen 30 år och 1990-talet redan funnits ett nära samarbete med Nato och Nato-länder, men det är ett nytt steg som tas.

I kyrkan i Byarum när tankar for iväg från prästens predikan – ja det kan ju hända medger jag – så brukade jag försöka att läsa vad som stod på tavlorna från olika adelssläkter… dom hade varit med i krig och bataljer i Polen, i norra Tyskland, i Dünaburg i dagens Lettland osv … liknande tavlor finns i kyrkorna i Svenarum, Tofteryd, Hagshult och Åker … våra kyrkor är ju viktiga historiska minnesplatser…

När jag under året studerat Holma officersboställe, alldeles i utkanten av skjutfältet, i norra änden, utmed gamla Häradsvägen mellan Vaggeryd och Tofteryd ser man det stora gamla sädesmagasinet på en kulle. Flera av de kornetter och korpraler som bodde på Holma och ledde ryttarsoldater från Krängshult här i Byarum, från Bondstorp, från Häradsköp och Klevshult – i krig i Polen, Tyskland och Ukraina och Ryssland. Det har nästan varit lite otäckt att se att då krigade soldater från våra bygder på det slagfält i Ukraina där det nu krigas. Kopplingar och närheten finns där till det som händer i Ukraina – geografiskt, vi är grannländer, men också historiskt.

Min kloke folkskollärare Wåge Tolf sa till oss i folkskolan i Götafors – att det bästa som hände i historien var att Karl XII förlorade i Poltava. Vad då – undrar vi förvånat. Vi såg ju hockey VM matcher på TV, Sverige-Sovjet, och över ryssarna skulle man ju vinna. Jo, sa folkskollärare Tolf med en formulering jag minns ännu … om inte Sverige förlorat stormaktsbesittningarna i norra Tyskland, Polen och Baltikum så hade vi i århundranden varit indragna i kontinentens virrvarr. Det var erfarenheten av andra världskriget, stödet till Per Albin Hanssons breda samlingsregering som med kompromisser och eftergifter till tyskarna – tågtransporter på våra järnvägar här – med tyska soldater som skulle norrut och hålla Norge ockuperat. Svåra eftergifter, men till skillnad från grannländerna slapp vi krig och ockupation. Den generationens erfarenhet var att Sverige lite vid sidan om, utanför, med lite tur skulle kunna klara sig.

Nu har vi sett en makthavare som verkar oberäknelig, som startat krig mot ett grannland. Och även om Sverige inte är direkt hotat, så skulle hot och attacker mot baltstaterna eller Finland direkt påverka oss. Så vi har en ny tid att orientera oss i, slå fast att när vi är på väg in i en militärallians så är det för att bevara både fred och frihet och en önskan att kunna återvända till de förhoppningar som fanns när Berlinmuren rasade och kalla krigets uppdelning i öst och väst tog slut.

Vi står antagligen inför ett epokskifte – och då gäller det att vi samlas kring det vi gemensamt uppskattar mest med Sverige – natur och att värna miljö och klimat, kring demokrati i bred mening med yttrandefrihet och debatt, kring skola och utbildningschanser för alla, jämställdhet mellan män och kvinnor, och både starkt föreningsliv och stark företagsanda.

Med detta vill jag att vi denna nationaldag 2022 reser oss opp – alla som kan – och gemensamt utbringa ett fyrfaldigt leve. Sverige leve!

Hurra, hurra, hurra, hurra!